Idag begravs min morfar på andra sidan jordklotet, i tanzania. Idag tar vi farväl av honom i våra hjärtan. Bara en morfar hade man(såklart?), sist jag såg honom var för 9 år sedan. Det gör ont i hjärtat när jag får höra att han ville hinna träffa oss en sista gång, för han visste att det var nära. Trots att det var länge sen så är det här en person som jag har många minnen med, många fina minnen och det är dom jag ska bära med mig.
Oj det var så nära bara, nästa år ville vi ju fara tillbaka, tillbaka till mitt andra hem, dit jag en gång växte upp, stället jag kommer ifrån och nu är han inte kvar där, inget kommer vara som det brukar. Från en dag till en annan förändras så mycket i hjärtat men för mig förändras väldigt lite i vardagen.Denna gång kom döden och knackade på min/våran dörr,det är taskigt att den är så plötslig, döden alltså jag som har klarat mig så bra med att folk jag älskar inte har gått och dött, men nu börjar det påtagligt, vad som helst kan hända.Hur gör man, hur hanterar man sin sorg, jag har ingen aning men denna gång är jag lugn, mamma är också lugn, alla är lugna. Ingen får dö, verkligen ingen
Aj det skrämmer mig och där försvann lugnet igen, jag grips av panik

Önskar att jag hade en bild på min morfar så ni kunde få ta en titt på honom men här just nu har jag inte det, blää det här suger.

Nåväl Vila i frid morfar