tiden är orimlig

3 månaders dagen är redan kommen
kan inte fatta att jag är mamma till min bebis
det är overkligt fortfarande
vad gjorde jag innan?
om jag kunde sätta ord på mina känslor skulle jag
men jag är stumm, mållös
han är min, vår, en egen
spädbarnet är inget spädbarn längre, han blir mer och mer bebis
och ännu mer person, en individ i små jeans som kan få vem som helst på fall med sin lilla ank mun
och med sitt skratt som fortfarande får en att tappa fattningen
bara han kan få en sådär varm i hela kroppen
bakom hans enorma napp döljer sig den finaste munnen i världen
ett litet leende får den där nappen att dallra på det mest komiska sättet
ja jag älskar min bebis mer än livet
den som säger att jag pussar honom för mycket vet inte vad den pratar om
om jag hade fler munnar att pussa med hade en varit på honom hela tiden
att vakna upp och se den här mini personen i sin lilla pyjamas med blöjstjärt som doftar så beroende gott och veta att jag får göra exakt samma imorgon och morgonen efter och efter det är älskvärt på alla sätt
seriöst (doften av bebis, inget slår doften av bebis)
vissa mornar när jag hör att han vaknat kisar jag och tittar på honom,
framför mina trötta ögonlock finns dom där choklad bruna ögonen som bara väntar på gensvar 
när ska någon ge mig uppmärksamhet?
när ska pappa köra "stora indianen", åååh vakna och säg att det är morgon
När jag sedan tittar på honom så skiner han upp som en sol, börjar prata, inte små bokstäver, STORA
hur kan man motstå?hur kan man vakna på fel sida? det finns typ inte
Jag fattar inte, igårkväll låg jag och tänkte
vad kommer han lära sig för nytt imorgon?
varje dag är en överraskning
från ena dagen till den andra har han växt ur sina newbie brallor
hans fot är helt pltsligt längre än min tumme
han håller ett järngrepp över hans anka berit
han bläddrar i sin prasselbok
han fäktar febrilt med sina små armar
och smeker en över ansiktet med sin mini labb
man kommer aldrig att sluta förvånas
hinner knappt skriva ner för att komma ihåg
hade ingen aning om att jag knappt skulle hinna blinka innan han blev månader gammal
nu är vi är, och man kan fortfarande inte stoppa tiden
mina ögon tåras när jag tittar på honom
kan inte annat än lägga mig nära
pussa på hans panna
styka på hans näsa
omfamnar hans mjuka bebis kropp
lägga hans hand på min kind

tar ett djupt andetag och suger in...., att han faktist är MIN!

Postat av: Maciel

Vännen. Läste allt, och blev så otroligt stolt över dig. Fantastiska människa, mamma! Du skriver så det berör enda in, och jag är så glad att läsa att du är lycklig. Finaste ni, ni förtjänar varandra <3 Lyllos Dexter som har så fina föräldrar, och lyllos er som fick finaste Dextern i universum!

2011-04-19 @ 20:11:10
Postat av: sandra

Åh hjärt, SPEGEL!

vad glad jag blir, jag suger åt mig

gör det du också, du är en mamma förebild alla dagar

kärlek

2011-04-21 @ 11:15:10
URL: http://repreptilia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: