Idag känns som en bra dag, för det första är jag ledig, helt ledig så här mitt i veckan känns väldigt lyckosamt. Trots att jag väldigt många dagar skulle vilja ha ett vanligt hederligt svensson jobb och jobba 8- 17 och alltid vara ledig helger, storhelger, röda dagar så kan jag ändå idag känna att en ledig tisdag inte känns så himla fel det heller.

Nu när jag ändå lyckades komma in på jobb så vill jag helst av allt bli erbjuden ett drömjobb utan att behöva anstränga mig men har lyckats inse efter all misär alla arbetslösa går igenom nuförtiden att mina drömmar inte kommer att förverkligas på det sättet utan jag måste kämpa och börja någonstans. Men då är frågan, vad är det jag egentligen vill jobba med? Egen företagare hade inte varit allt för pjåkigt, med tanke på att jag och emelie till och med gjorde en tankekarta över hur våran framtida verksamhet skulle se ut så kändes det inte så långt bort där ett tag, men heter man sandra så kan man nästan räkna med att man tvekar och sen kommer det dåliga självförtroendet som säger att jag inte kommer att fixa det. Frågan är när jag ska bestämma mig på riktigt, när jag faktist ska göra högskoleprovet, när jag ska söka mina första utbildning, när jag ska bestämma mig för vad jag vill intressera mig för i ett par år framöver.
Sen kommer det där igen, någonstans känner jag mig själv. Första taggen upphör alltid någonstans på vägen.
Beslutsångesten blir ett faktum och därför står jag fortfarande och trappar på samma ställe.

Kommer jag komma över det här?
Ja absolut, jag är positiv, jag kommer finna mig tillrätta. Jag har inte tid att tvivla på att saker och ting kommer ramla på plats förr eller senare.
Imorgon blir jag 22, känner mig fortfarande ung, man är faktist ung när man är 22.
Sen kom vi överens om att 2010 skulle bli ett toppen år så vad som helst kan hända.

Nu ska jag fixa lunch och säga hej till min fästman som kommer kliva in genom dörren vilken sekund som helst.
På återseende